Julen kommer aldrig bli den samma

Julen blev inte som vi trodde, men den va underbar ändå.
Jag firade julafton med min underbara familj och vad jag älskade varenda minut som dagen hade att ge.
Idag har den stora besvikelsen kommit å knackat på dörren. Har nu verkligen konstaterat för mig att det som en gång fanns runt mig och barnen inte är lika älskvärt längre. Vissa människor som jag har funnit som mina närmaste och nu inte har känsla för mig att kunna lägga ynka liten tid på tex ett sms.
Va fort man glöms bort! Va ledsamt att jag trodde jag betydde så mycket mer än inget, hur man så snabbt bara kan bli luft.
Hur snabbt en människa bara kan dö ut för andra.
Känns som om jag har förlorat mer än min pappa och saknaden är fruktansvärd.

Säg de!

De är på senaste tiden jag har fått upp ögonen på vad och vilka som är viktiga för mig.
Jag har insett att det som är viktigt och kostsamt är tid.
Tiden man har med sina nära och kära är det dyrbaraste vi har.
Titta runt om kring er nu under julen och känn efter, sug i känslan för den tiden kommet aldrig infinna sig igen.
Jag skulle många gånger vilja dra klockan tillbax så jag kunde fått mer tid med min pappa. Fått stanna tiden en stund och få suga in känslan av att få träffa honom igen.
Jag är glad att jag tog mig tid för att säga JAG ÄLSKAR DIG till min pappa.
Ni andra som nu tror att ni hinner med att säga va betydelsefulla människorna runt om kring er är, vill jag bara säga - ingen lever för evigt. Säg orden idag! Och ta er tid tillsammans. Ett telefonsamtal på 2 minuter har vem som helst tid med, för att säga Jag älskar dig min vän/ pappa/mamma eller syskon.
Hade min pappa levt idag hade jag utan tvekan sagt de igen.

Julkort

Har i 10 års tid skickat julkort, tyvärr vill jag här med meddela att jag i år inte kommer att skicka några.
Det har blivit för mycket för mig att tänka på just nu och jag prioriterar annat.

Längtar verkligen till nästa år, får känslan att 2013 kommer att vara mitt år.
Ser framför mig att de positiva i mitt liv kommer att komma. För nånstans ligger de gömt.

Ta hand om er därute ❤❤❤

Tyst

Det är första gången på 3 år som min son inte har vaknat av andningsuppehåll eller att jag har varit tvungen att vända honom pga snarkningar.
Inte ett snarkande ljud har de kommit i natt.
Självklart har han vaknat med lite ont i halsen och ropat efter mamma, men INGA snarkningar!
Nu får vi se när lillfia bestämmer sig för att
sova en hel natt utan att vakna ca två
gånger i timmen för att panik skrika efter mamma.
Hur är de man säger annars "sova får man göra när man blir gammal"

Operation

Dax för prinsen att operera halsmandlarna och polyp bakom näsan.
Kl 9 imorse kördes han in ett rum för att sövas och sen skulle han vidare till operation.
Jag va med tills han somnade och jag vill tillägga att de va en duktig kille som somnade med leksaksbilen i sin hand.
Synd att jag inte kan säga de samma om mig.
Jag gick därifrån med gråten i halsen och minnen från min pappas sjukhusvistelse gjorde sig påminda.
Ca 40 min senare kallades jag in på uppvaket.
Där låg min prins och öppnar sakta ögonen å ler, sen säger han - Godmorgon mamma.
Många känslor har kommit å gått under dagen, men stolt är jag över min kille som inte har skrikit eller fällt en tår.
Citerar prinsen själv " de gick bra mamma!" vad kan man säga mer än - Jag älskar dig!

Va händer här näst???

Ja mina vänner! Har spenderat dagen på sjukhuset.
Japp! Ni hörde rätt! Sjukhuset igen!
Efter kraftiga smärtor i bröstet fick jag order om att uppsöka läkare. De blev lite oroligt under dagen eftersom de trodde det kunde vara en propp i lungan som låg bakom smärtan.
Turen va på min sida! De va "bara" en liten lunginflammation och en inflammation i bröstmuskeln.
Så nu är jag hemma i mitt trygga bo igen.

Och alla som nu läser detta, jag blir om och om igen påmind om vilken tur jag har som har mina syskon, mina fastrar, min mamma och alla mina vänner.
Hade det inte varit för dom så hade detta inte gått vägen.
Å framöver kommer det bli tufft och då är jag glad att dessa människor finns hos mig. Älskar er!!!

En stjärna har fallit

Min pappa! Min stjärna! Mitt ljus!
I onsdags hände de ofattbara, han lämnade oss.
Önskar jag hade fått mer tid med honom.
Försöker att förstå mig på livet just nu och varför allt detta händer.

1 advent

Önskar er alla en riktigt trevlig 1 advent!
För mig och många nära runt mig står livet just nu stilla.
Min pappa har blivit sjukare igen och vistas just nu på sjukhus.
Vi vet inte när el om han kommer hem.
Livet mitt har tagit en stor pause och de enda jag försöker med att finna lite julstämning för mina barns skull. De är väl det enda just nu som får mig att tänka klart.
Jag är glad att jag har mina syskon runt mig och det är dem jag tänder mitt första adventsljus till så vi kan finna lite värme i den här kylan.