Historia

Efter att ha suttit på skolan i ca 10 timmar och pluggat,  Om 1:a världskriget och 2:a världskriget, så har jag fått en helt annan bild av de fruktansvärda som hände människan under denna tid, en helt annan bild som jag inte kunde se när jag var yngre och gick i skolan. Att få vara med om sorg och saknad själv, gör att man tillvisdel kan få en liten känsla av vad andra människor genom lidit. Men att andra människor kan förorsaka sådan smärta mot andra människor, att frukta någon så mycket. 

Här har jag suttit å tänkt på vad mycket jag har genomlidit och inte kunnat styra över de, så är det nog först nu jag kan inse vad lyckligt lottad jag är som föddes i denna tid, med dess hjälpmedel som finns. I rättsväsendet, i sjukvården, inom psykiatrin, ja i allt.

Men ändå är vi inte vid slutdestinationen än, vi är en bra bit på väg. 

Man kan hoppas att fördomarna försvinner, att alla människor får någon gång i livet inse att vi faktiskt bara har ett liv och värdesätter de.

Vi skall aldrig kunna styra en annan människa oavsett vad de tror på eller hur de ser ut, alla är älskade någon gång, av någon.